Vet ni...

....jag hasade mig inte till soffan! Jag tänkte; äh, vad fan jag kan lika gärna hasa mig ut i stället! Och när jag väl kom ut så kände jag mig så lätt i benen och kroppen - detta har jag inte upplevt på länge - så jag tog mig runt hela Lovene. Det är inte illa med tanke på att jag knappt klarat av att gå runt kvarteret med foglossning och yrsel. När jag väl kom tillbaka så tänkte jag äh, vad fasen, jag kan väl ta och skotta lite snö också - dessutom sandade jag ingången.
Så nu, nu känner jag mig duktig - och efteråt kom naturligtvis tyngdkänslan tillbaka men jag kan sätta mig i soffan med gott samvete ändå!

Såklart var jag tvungen att ringa och berätta för Robert hur duktig jag varit! Men genast börjar han tjata om mat. Det som är mitt problem just nu är att äta. Det är så himla svårt att få i sig mat. Särskilt när Robert inte är hemma. Han har börjat ringa och påminna mig tom. Jag går här på dagarna och dricker vatten och äter min vaniljyoghurt med frysta bär och knäckebröd. Det är liksom det som går ner i små mängder. Varm mat är jag inte ett dugg sugen på. Igår kom ju Robert hem sent, typ vid 21-tiden, då hade han med sig två hamburgare som jag tydligen skulle trycka i mig...jag orkade en iaf....ja, jag får väl säga att det är tur att jag har honom som påminnelse även om det känns tjatigt!