Nu måste jag sätta mig ner och skriva och bearbeta de, för mig, hemska dygn när jag opererade bort blindtarmen. Inatt har jag inte sovit en blind. Somnade runt 5 och sov till 9.30 och det enda som snurrat i mina tankar är just vad som hände de dygnen. Det är inte meningen att detta ska vara någon tyck-synd-om-mig-för-jag-var-så-sjuk....nej, jag behöver bara skriva av mig.

Allt började den 23e, det var en tisdag. Dagen började som vanligt. Jag skulle jobba kväll och gick således till jobbet vid 14-tiden. Vid 16-tiden fick jag extremt kraftiga smärtor i nedre delen av magen. Jag trodde bergis att det var mensvärk. Man kan tydligen få kraftiga menssmärtor när man har kopparspiral som jag har. Jag kunde knappt stå på benen. Det slutade med att jag fick gå ner till kirurgakuten och de skickade mig till gynakuten där de sa att jag hade en infektion i underlivet efter spiralen och så tog de naturligtvis ut den. Men historien slutar inte där.

Smärtorna avtog inte direkt. Så på fredagen den 26e ringde jag till sjukvårdsupplysningen som skickade mig till akuten - som skickade mig till gynakuten i skövde, igen, - som skickade mig till kirurgerna som då lade in mig på kava.

Natten mellan fredagen och lördagen var hemsk. De lade in mig för bukobservation, som det så fint kallas. Om jag blev bättre så skulle jag skickats hem igen. De började med att ge mig 5mg ketogan, typ som morfin, och allt var frid och fröjd en stund. De laddade även på med lite dropp och nålar i armarna. Jag kom upp till avdelningen och där började helvetet. Trots ketogan fick jag ont efter en stund igen. Tillslut gav de mig 5 mg ketogan, vilken är en hel ampull, varje halvtimme i 3 timmar tills smärtorna lade sig. Jag förstår inte att jag tålde så mycket. Även om smärtorna kom tillbaka mellan gångerna så var jag ju fortfarande påverkad av ketoganet. Jag var så jäkla illamående och yr, jag hade inte kontroll på någonting - och jag är en kontrollmänniska. I skrivade stund mår jag illa bara för att jag kommer ihåg hur jävla illa det kändes.

Tillslut gav smärtorna med sig och jag låg som ett paket i sängen. Morgonen efter kom ronden och jag var knappt vid medvetande. Operation blev i alla fall bestämt. Inför operationen var jag tvungen att tvättas med en speciell tvål men eftersom jag knappt visste vem jag var så klarade jag inte ens av att tvätta mig själv - då känner man verkligen att man har misst sin kontroll.

Väl på operation började jag spy. Varpå de ville sätta en magsond på mig så att jag inte skulle spy under operationen. Denna sonden ska då in genom näsan och i näsan finns ett väldigt trångt parti som gör fasansfullt ont när man får saker upptryckt t.ex. en sondslang. Jag skrek och gorma, enl sjuksköterskan och det blev därmed ingen sond satt. Sedan slocknade jag väl för nästa gång jag vaknade var på uppvaket och tillslut kom jag till avdelningen.

Jag sov och sov och sov. Robert kom, mamma och pappa kom och hälsade på mig. Dagen efter fick jag iaf tiggt till mig en smörgås för jag ville bara hemme med en gång. Man måste nämligen visa att man kan äta innan man åker hem.

Nu har jag i alla fall piggnat på mig och jag har lärt mig massor. Jag har haft hand om flera patienter som opererats för blindtaremen och nu kan jag faktiskt säga själv hur det är och kanske på så sätt kunna hjälpa dessa patienter ännu mer i deras sjukdom.

Sjukan

Min frånvaro beror på en borttagen blindtarm. Kom hem från sjukan i söndags och känner fortfarande att jag inte riktigt orkar så mycket......

oma

Gårdagen i gbg var hur trevlig och mysig som helst. Idag är det åter jobb tom söndag, ledig måndag och sedan jobb ända tills på lördag.
Mer uppdatering kommer. Nu ska jag läsa i en av de nya böcker jag köpte på pocketshoppen =)=)=)

Kärt och skärt

Tackar alla som kom ihåg att lilla jag fyllde år igår. På nåt sätt tänker jag så nervärderande om mig själv att jag tror inte att någon tänker på mig överhuvudtaget. Men där gick jag på en nit och jag fylldes av en värmande, spirande känsla som alla gratulationer fyllde mig med.

Sitter här nu och väntar på att klockan ska bli 9 så att jag kan gå till hållplatsen och den ankommande tåget. För idag är det storstaden som gäller. Igentligen är jag pank och hade inte alls några pengar att ta med mig. Men min kära svärmor kom med lite kosing och min älskling tillät mig att ta ut lite från sparkontot. För det känns ju lite B att åka och shoppa utan pengar. Jag kan ju inte snylta på min mor som förr i tiden.

SÅ nu sitter jag här med plattat hår, ja det går inte att åka med ett burr, och försöker förtära lite energi - frukost. Kaffe, smörgås och så julmust. Min 2a julmust för i år. Ja, jag är ingen fanatiker men idag får det slinka ner en.

(Med den här bilden visar jag även att jag är en blippoman)

Min kära katt fick sig lite lamm på burk så hon är glad nu också.






Detta inlägg blev väldigt kärt och skärt....men idag är jag på väldigt bra humör.

Hela 23 år idag

Jajjemen, idag fyller jag år. Och jag är så nöjd över att jag fått bestämma över den här dagen själv. Jag ville undvika kalas och ståhej. Jag orkar helt inte med kalas just nu. Jag har så mycket annat att fundera på och sen så har jag jobbat så mycket det senaste att jag känner att jag behöver ge mig själv lite ledig tid. Jag tog mig en skön sovmorgon utan att väckarklockan ringde. Jag gick upp och tog mig en god kopp kaffe, bakade en rulltårta som hamnade i soporna (förstår inte hur, men den blev bara knas) och sedan har jag legat i soffan och virkat mina mormorsrutor till den framtida filten. Såklart hade jag på tvn med alla dess såpor som rullade förbi.

Sedan kom Robert hem med en tårta till mig =) Hans mamma kom och drack lite kaffe med och så fick jag lite pengar och doftljus.

Men imorgon så ska jag till gbg och shoppa loss. Min kära mor bjuder mig dit. Shopping, god grekisk mat och latte med bakelse står på schemat. Ska bli så skönt att få komma till storstaden!!

Nu är det kärlek som gäller....och jag vill se lite manlig kärlek nu....för det är bonde söker fru som gäller.

Känslor

Läste Jullans blogg om just det här med ångest. Hon jobbar som sjuksköterska precis som jag och hon skrev om just de människor man träffar som patienter i arbetet och om deras livsöden. Om man tänker på deras tillvaro t ex ung mamma med bröstcancer som spritt sig, äldre människa som kunnat ta hand om sig själv innan som ramlar och bryter sig och som kanske aldrig kommer kunna komma hem till en "vanlig" aktiv vardag - ja då har kanske inte ens egna bekymmer så stor betydelse.

Men sedan när jag spinner vidare på mina egna känslor så är ju dom ändå legitimerade. Jag behöver inte ha dåligt samvete för mina småbekymer och ångest som jag ofta har när jag tänker på de människor jag möter i jobbet. Det kanske bara är bra, för hade jag inte varit en känslomänniska hade jag nog inte kunnat bemöta de människor jag möter i jobbet på det sätt jag för.

För jag försöker känna för de patienter jag har, sätta mig in i deras situation för att kunna ge dem en så dräglig tillvaro som möjligt i den situation de är. Jag försöker alltid tänka "Vad kan jag göra för att hjälpa den här människan".
Sedan kan jag inte alltid tillmötesgå alla patienter eftersom vi alla är olika. Men jag hoppas att jag kan hjälpa några.

Vart jag vill komma med detta är att det på ett sätt kanske är bra med känslor även om de ibland är väldigt jobbiga och smärtsamma - för hade jag inte haft dem hade jag nog inte heller kunnat agera på ett tillfredställande sätt på mitt jobb.

Ja, några tankar!

Söndag

Jag somnade tillslut igår. Lovade mig själv imorse att jag inte skulle sova under dagen så att jag kunde sova den här natten....men den dealen med mig själv sprack rätt snabbt. Robert kom och väckte mig lite innan åtta och sa att vi MÅSTE åka och handla NU för vi hade inget toapapper. Så det var bara att klä på sig för att sedan sätta sig i bilen. Efteråt städade vi och sedan blev det små små köttbullar stekta med bruna bönor och stekt kål....mums. Mellan varven sova jag en timme eller två. Får väl se hur sent jag somnar inatt. Har i alla fall laddat upp med korsord.

Imorgon blir det jobb sedan fyller jag år till veckan men då var det tydligen personalmöte. Ingen ledighet ingen ro.

Hej svejs

.....

Ångest ångest jävla ångest. Den maler i mig så att jag inte kan sova. Ångesten ikväll är väl inte av den besvärligaste sorten. Nu är det mer ångest över att jag inte vet vad som kommer hända i januari.
*Jag kommer in på skolan som dom säger att jag kommer göra.
*Jag kommer inte in vilket leder till att jag inte kommer ha något jobb.
Vad gör jag om jag inte kommer in. Jag är så jävla rädd för det. Jag tror ju bara för den sakens skull att livet kommer jävlas med mig så att jag absolut inte lär komma in. Så är det. Så nu snurrar massor utav tankar.
Jag har nog inte kunnat sova sen jag fick antagningsbeskedet. Jo, sova med hjälp av lite piller men det räknar jag inte som den sömn jag VILL ha. Jag vill kunna somna utan att mina tankar mals sönder till åter hundra tusentals tankar än vad det var från första början.
Så snälla....snälla lilla sömnängel som finns kanske någon stans...låt mig sova lite.

Tjoho

Nu är jag hemkommen från Halmstad. Så nu är jag en stolt hyresgäst som ENSAM för FÖRSTA gången står på kontraktet. Det är ett litet rum som jag hyr som en del på en övervåning i ett flerfamiljshus. Det bor 4 andra tjejer där också.

Sedan firade vi min födelsedag också. Igår kväll gick vi till harrys och åt en mysig middag. Idag på morgonen gick vi till ett hotel och åt mumsig frukost. Då blev det pannkakor för hela slanten.

Fasen vad jag har gått och funderat på hur det kommer bli när jag flyttar. Hur kommer det kännas att vara ifrån Robert? Hur kommer det att funka att bo med så många andra som jag dessutom inte känner sen innan. Kommer jag trivas? Kommer jag palla av att plugga? Vad ska jag ha för färger på gardinerna? Vad ska jag ta med mig dit? Hur ofta kommer jag kunna åka hem? Plus tusen frågor till.

Jag kommer nog längta som en galning efter Isa och Robert till en början. Men jag tänkte att jag får fylla upp tiden med plugg och träning. Så det ska nog gå bra trots allt!

Sen så måste jag ju komma in. Är ju 2e reserv. Men de säger ju att jag kommer komma in via den reservplatsen. Men jag vågar ändå inte riktigt lita på dem.....

By the way....Robert har varit sååååå mysig i helgen. En riktig gosegris.

Halmstad

Nu, nu börjar jag blogga igen. Har haft ett rätt så tråkigt och händelselöst liv det senaste så inget har varit värt att skriva. Men nu börjar det vankas saker. Så, i ett år framöver så kommer jag nog ha en del tid över till att skriva av mig.
Jo, det är så att jag har kommit 2a reserv på en utbildning i Halmstad. Och alla det personer jag pratat med som kan detta med antagning säger att jag i stort sett redan är antagen. Men det finns ju en liten risk.
Men jag räknar kallt med att komma in. Ni kanske undrar vad det är för utbildning. Jo, jag har ju en liten dröm om att bli operationssköterska. Och det är det jag ska plugga till. Tanken är att jag ska veckopendla.
Jag och robert ska redan nu på fredag till halmstad för att kolla på ett rum och kolla in hur halmstad ser ut. Jag har ju aldrig varit där.

Så, nu lär ni nog se lite mer av mig här.
Hej hopp