Ligger i sängen

Åter på benen igen skrev jag i förra inlägget HA - trodde jag ja. Det satte allt igång igen så igår blev det sjukhuset och jag fick en dunderkur med penicillin. Men, jag har faktiskt bestämt mig för att sluta amma också. Jag vill vara en glad och frisk morsa. Jag har ju inte ens kunnat närma mig kylskåpet innan det satt igång att stocka sig! Jag må ge upp tidigt men jag kände att ångesten började krypa på och då behöver jag akta. Jag vill ju inte gå och få panikångest och bli deprimerad också. Då blir det ju absolut ingen bra situation för Adam. Så nu har jag även fått en tablett som ska stoppa produktion av mjölken eftersom jag är så känslig för stockning. Så nu känns det som att hoppet är tillbaka och att jag kan få njuta av min lilla guldklimp och att robert slipper vara både mamma och pappa samtidigt.

Åter på benen...igen

Denna jäkla mjölkstockning ställer till det. Jag har nästan i en vecka legat i feber. Har varit feberfri några timmar här och där då jag känt mig hyfsat pigg. Nu hoppas jag verkligen att det är över. Jag har pumpat, pumpat och pumpat. Adam har ju inte velat amma när jag haft så hög feber så det har varit mjölk varvat med ersättning som gällt. Men nu, så har mjölken helt plötsligt sinat. Adam är inte alls nöjd och när jag pumpade ut istället så får jag bara 60 ml de tider han äter på. Han vill ju helst ha det dubbla! Så nu får vi ju börja köra med ersättning ändå.

Vad kluven man känner sig. Det har varit ett helvete rent ut sagt med amningen nu i början. Jag kanske är känslig osv men det har inte alls känts bra. Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle amma och det så länge jag kunde helst. Ja,ja det är som det är. Men som mamma sa, bara för att barn inte får bröstmjölk så blir det ju inget fel på dem. Mormor ammade ju inga av sina fem barn och alla mår ju bra idag!

Lyckades iaf komma iväg till bvc igår och Adam han växer så det knakar. Nu väger han 3495g så nu har han gått över sin födelsevikt!! Han har alltså gått upp 235g på sex dagar. På längden har han växt från 49 cm till 51,5.

Lite vilobilder från de gångna dagarna:

Här sover vi gott allihopa

Adam mätt och nöjd

Mjölkstockningsomgång 3 inledd.

Bildbomb till Mormor

Apropå mormor, så har jag i två omgångar drömt om min mormor. Första gången var precis när jag var gravid och jag drömde att hon satt vid sängkanten och höll i våran bebis. Andra gången var nu när jag hade hög feber och hon gick här hemma i sin blåa stora klänning (som jag nog alltid kommer minnas henne i) och vyssjade på Adam när jag låg och var sjuk. På något sätt känns det bra att ha drömt om henne - då får man tillfälle att komma ihåg henne lite mer vilket man lätt glömmer av i vardagen!

Nu till morgonens bildbomb:

Under frukosten fick Adam spendera lite tid, rätt missnöjd, i babysittern. Slutade naturligtvis med att han fick sitta i våra famnar medan vi åt. Men det bjussar vi på såklart!

Sedan blev det ytterligare lite liggtid i sängen när jag försökte få lite ordning i sovrummet efter nattens amningar och blöjbytningar. Den här mannen har en förmåga att både kissa och bajsa på allt nattetid, dagtid funkar det hur bra som helst. Förra natten kissade han först ner sin säng och sedan vår säng två gånger. Jag låg i mina feberångor så det blev Robert som fick ta hand om allt...

Efter lite knorrande i sängen så kom pappa till undsättning och då blev livet glatt igen!



Sedan var det badtime och den här gången skrek Adam inte alls han sög mest nöjt på sina (oljiga) fingrar.

Sedan fick Adam lyxsmörjning framför kaminen med miniderm. Isa ville först tvätta bort all olja så nu har väl Adam ett väldigt rent öra och en väldigt ren mage enligt henne själv. På sista kortet gapar han efter andra goa grejer ;)

Snökaos och mjölkstockning

I Fredags åkte jag på mjölkstockning så att det skrek om det. Ena bröstet var illrött. Som tur var hade jag ju hunnit få min elektriska pump så jag har kunnat behandla det rätt bra själv. Men under lördagen hade jag 40 graders feber så jag ringde sjukvårdsupplysningen. Tanken var att bara höra mig för, om jag kunde vänta lite, med tanke på vädret...all snö...ne jag skulle prångt åka in till jourcentralen tyckte det även om vädret var som det var....fick tid 16.15, 18.00 kom läkaren...jippi - det hon sa var att jag skulle åka till bröstmottagningen på KSS och att de kunde ta emot mig redan under kvällen. Dit tänkte jag inte åka. Adam var hemma med Ing-marie och jag vill inte vara borta från honom längre än nödvändigt dessutom ville varken jag eller Robert fastna någonstans...men idag så är det bättre som tur är....Adam vill ta bröstet vilket han vägrade då jag hade så hög feber så det känns mycket bättre nu!

Jag sa det till Robert att den här helgen kommer vi nog alltid komma ihåg - så mycket snö, mjölkstockning och att Adam var alldeles ny. Jag är iaf glad att jag har Robert som har tagit hand om både mig och Adam nu när jag vart så dålig...en riktig bra karl är det jag har!

Hade lovat morsan - mormor - lite bilder, lovar, imorgon blir det nya bilder på Adam!

En släng av mjölkstockning

Har ju varit lite trött som jag skrev, nu tror jag att jag förstår ännu mer varför. Efter hemkomsten idag fick jag feber och la mig för att sova. Hade även jävkligt ont under ena bröstet så jag befarade mjölkstockning. Så den elektriska pumpen har fått arbeta idag så att jag har iaf kunnat tömma bröstet bra idag...nu är jag helt plötsligt piggare så det var väl kanske en snabb visit av mjölkstockning?!

Imorgon kommer kanske Elin, Fredrik och Liam om vädret tillåter. Då ska Adam och Liam introduceras för varandra!

Familjemys i helgen

Har börjat bli lite trött här. Men inte beror det på Adam utan att jag måste amma/pumpa. Bröstpump är grejen för det bara rinner och rinner annars. Men jag blir trött på det...

Idag har vi, lilla familjen, varit ute tidigt på morgonen. 7.45 hade vi besiktningstid och jag lyckades halvt skrämma ihjäl gubben som satte sig i bilen - han såg inte att det satt någon i baksätet. Sedan invigde Adam i storhandlingen. Han började knorra lite när vi kom in på willys och jag blev helt plötsligt nervös - varför vet jag egentligen inte för jag har inte direkt varit nervös innan med Adam. Men han pratade nog lite bara för han låg sen och sov gott i vagnen.

Vi har även bestämt att eftersom det är förväntat snökaos i helgen så ska vi bara mysa inne. Jag har införskaffat mig en bok som jag tänkte försöka mig på att öppna och brasan ska gå varm. Detta är ju sista helgen innan Robert börjar jobba. Han har ändå tagit de tre sista dagarna av semestern från förra året så han börjar inte förens torsdag nästa vecka.

Förlossningen Del 4

Tiden efteråt:

Under hela förlossningen sa vi att det var en Hugo, det kändes precis som det. När pojken sedan kom ut så kändes det jättekonstigt att säga Hugo. Så därför efter födelsedagsfikat så bestämde vi oss för Adam, vilket kändes hur rätt som helst.

Fikat var hur gott som helst eftersom jag inte ätit något sen söndagsnattens banan som Robert med nöd och näppe fick i mig. Det visade sig också att jag hade feber och man var då rädd för att Adam skulle få någon bakterieinfektion eftersom den risken finns när vattnet gått så som det gjorde. Så det var täta kontroller av andningsfrekvens och temp av honom. Adam hade något förhöjd temp precis efter förlossningen men sedan mådde han hur bra som helst! Det var inga problem alls. Det var verkligen skönt eftersom det varit som det varit.

Vi fick sedan åka upp till BB där vi efter en dag tjatade till oss att få komma hem. Egentligen vill de att man ska stanna kvar två dygn när det varit risk för infektion. Men eftersom Adam ändå mådde bra så fick vi åka hem efter ett dygn.

De första dagarna var omtumlande. Eftersom jag hade det så jobbigt med amningen pga söndertrasade bröstvårtor var det svårt att känna alla dessa fantastiska känslor som jag känner nu – jag behövde tid till att lära känna denna nya lilla människa utan att det gjorde så jäkla ont. Så beslutet att ge honom mjölkersättning första dygnen var en räddning känslomässigt för mig. Nu har ju mjölken minsann runnit till så nu är det ju inga problem med amningen. Men det är ett råd jag ger till alla. Amma inte hela första natten utan bara korta perioder. Och får ni såriga bröstvårtor så är amningsnappen den bästa uppfinningen efter glödlampan (enl elin och jag kan inte annat än hålla med)

Nu har vi snabbt kommit in i rutiner och Adam är lugn och fin. Han sover gott om nätterna och vi är inte trötta – ja inte så som andra pratat om. Lite småseg men det är skönt att ta det lugnt om dagarna också. Skriknätterna kommer nog till oss också….men en lugn start som det varit är jag väldigt tacksam över.

Förlossningen Del 3

Måndagen:

På morgonen vid 7-tiden kom min lilla ängel, ja inte Adam, utan barnmorskan Anne som kollade om jag var öppen. Jag var öppen 4 cm. Jag blev så jävla glad så jag började grina. Äntligen hände något efter två dygns hattande fram och tillbaka. Robert blev också glad och vi satt en stund på sängkanten tillsammans för att inse att nu äntligen var det dags, vi skulle bli föräldrar just den här dagen. En märklig känsla av förväntan och spänning. Anne sa att ja, då är det bara att köra igång så nu flyttar jag dig till en förlossningssal.

På förlossningssalen visade hon mig hur jag skulle använda lustgasen och vi bestämde att jag skulle ha ryggmärgsbedövning. Hon satte även en skalpelektrod på Adams huvud eftersom det visade sig att hans hjärtrytm inte var helt ok då hjärtat slog för snabbt och inte gick tillbaka till grundrytmen som det brukat göra. En skalpelektrod är väl mer tillförlitlig än CTG-mätningen – om jag uppfattat det rätt.

Anestesiläkaren kom in och jag fick ryggmärgsbedövningen, gjorde inte alls ont om man jämför med förvärkarna jag haft innan. Vilken lättnad det var sen. Värkarbetet avtog pga ryggmärgsbedövningen så jag fick igångsättande dropp så de kunde reglera värkarna väldigt bra. Jag kände bara av trycket nedåt när Adam vandrade ner genom bäckenet, det gjorde inte ett dugg ont utan var mer obehagligt. Så jag och Robert kunde sova under förmiddagen för att på så sätt ladda inför krystvärkarna. Var ändå uppe och gick några gånger för att underlätta färden nedåt för Adam.

Vid 14-tiden var det skiftbyte och jag fick en ny barnmorska, Caroline.
Efter ett tag kände jag av ett kraftigare tryck nedåt och som om att kroppen ville börja krysta. Jag hade öppnat mig helt men Adam hade inte kommit riktigt så långt ned för att jag skulle kunna krysta aktivt. Så Caroline bad mig vända mig om från sida till sida var 5e minut. Så Robert fick hålla i det gympapasset. Vid halv tre kunde jag börja krysta aktivt. Jag som hade en bestämd uppfattning om att jag skulle föda upprättstående – vilket barnmorskan visste och frågade om jag ville göra – så sa jag att jag skiter i vilket, bara ungen kommer ut - så det blev sidoläge för mig.

Jag tänkte hela tiden – ska det inte göra mer ont än såhär? Ryggmärgsbedövningen funkade verkligen bra! Men det gjorde jäkligt ont precis när Adam kom ut. Det var ju lite svårt att undvika eftersom det finns så mycket nerver där som förmedlar smärta. Efter 30 min krystande så kom Adam 15.01. Men under de här 30 minuterarna så mådde Adam tydligen inte så bra eftersom hans hjärtfrekvens fortfarande inte var så bra. Hjärtat gick för snabbt på honom. Läkare kom in och tog prover på skalpen på honom och de började plocka fram sugklockan fast att han nästan hade huvudet ute - om han behövde komma ut snabbare än vad jag kunde åstadkomma. När jag i bakgrunden av allt krystande hörde sugklocka så tänkte jag att jag ska banne mig inte ha hjälp av något sådant. Och jag tog i ännu mer för att få ut honom. När huvudet var ute så hörde jag hur barnmorskan började prata med Adam – märklig känsla – ha ett huvud mellan bena som någon pratar med (rätt komiskt). Nästa värkt drog de ut hela honom.

Men vilken känsla det var när jag fick upp honom på magen. En liten, liten människa som med en gång började krypa mot mina bröst – vilka reflexer de har! Och ja, all smärta försvann med en gång. Klart det kändes när moderkakan kom ut och när de skulle sy några stygn men då hade jag ju Adam på magen som distraherade mig. Jag fick en liten reva på 2 cm eftersom Adam hade sin hand över kinden på vägen ut.

Förlossningen Del 2

Söndagen:

Ja, jag förstod ju att jag skulle få åka hem eftersom blodtrycket hade gått ned och värkarna avtagit. Jag vande mig rätt snabbt vid tanken och kände nästan tillslut att det skulle bli gott att komma hem en stund. Jag visste ju att om inte värkarna kom igång av sig själv så skulle jag ju bli igångsatt under tisdagen.

Robert handlade på vägen hem och köpte massa gott för att jag skulle kunna ladda upp energi. Frukt, glass och chokladpudding. Vi sov mest hela dagen och på kvällen så satte värkarna igång igen. Den här gången var jag mer förberedd och visste hur jag skulle andas. Vi började även klocka värkarna och de kom allt tätare men inte regelbundet, naturligtvis. Gissa om jag var frustrerad. Jag hörde ju bara mantrat från barnmorskan ”är det inte regelbundna värkar så går det inte att göra så mycket utan då ska du vila”. Lättare sagt än gjort. Värkarna blev starkare frampå natten men vi försökte lägga oss för att sova. Vid midnatt kunde jag inte längre ligga ned för att det gjorde för ont. Jag kunde själv inte kontrollera TENS-apparaten och inte heller värk-timern vi laddat ner till mobiltelefonen. Det fick bli Roberts uppgift samtidigt som han stöttade mig i andningen. Frossa fick jag också så då ringde Robert till förlossningen som sa att nu funkade det inte längre att vara hemma eftersom jag hade så ont. Varpå vi fick rådet att ta det lugnt, äta lite och sedan åka. HA?! Äta? Jag hade svinont inte fan tänkte jag äta. Robert tvingade i mig en halv banan och ett glas saft sedan åkte vi.

Resan dit var rätt jävlig eftersom jag helst ville stå upp för att kunna hantera värkarna. Men fram kom vi tillslut och då hade de fullt upp på förlossningen så vi fick sitta och vänta. Jag började hyperventilera och fick stickningar i ansiktet. Ja, jag hade rätt svårt att bemästra smärtan och hantera den.

CTG gjordes igen och jag fick återigen höra att värkarna inte var regelbundna. Jag sa det att jag skiter i vilket jag måste få något för smärtan. Barnmorskan sa det att de stod mellan att ge mig en sovdos, dvs, morfin och sömntablett eller att sätta igång mig och då få sedvanlig smärtlindring som man kan få under förlossningen. Men de ville helst inte sätta igång mig eftersom de hade fullt upp och det var natt. Varpå jag pumpades full med morfin och fick en sömntablett som inte hjälpte ett skit. Jo, jag slappnade av, men ont hade jag. De fick mig att lova att jag skulle höra av mig om jag inte kunde sova. Det gjorde jag – men icke fick jag hjälp bara en varm rispåse. Jag var urtrött på morgonen och frustrerad över att inte få hjälp med smärtan. Inte heller en enda gång under de här dygnen hade de kollat om jag var öppen något eftersom det var risk för infektion, vilket jag förstår.

Förlossningen Del 1

Okej, det blir fullversionen ändå. Läs och sålla som ni vill....

Tiden innan förlossningen:
Veckan innan lö-må:
Efter att kommit hem från sjukhuset efter misstänkt havandeskapsförgiftning var jag jättetrött. Huvudvärken var bättre men kroppen hängde inte alls med. Besökte barnmorskan som tyckte sig ana att förlossning var på G. Hon hade ju rätt visade det sig sen. På fredagen kom mamma för att hjälpa mig fixa i ordning lite här hemma och köra mig till stan så att jag kunde klippa mig och köpa en overall till bebisen. Det var ju verkligen i sista stund som jag gjorde detta.

Lördag:
Jag och Robert tog en lugn morgon. Gick upp i lugn och ro. Medan han ordnade frukost gick jag på toa och kände hur det knäppte till i magen. Kände på mig att ”nu var det något som hände”. Men eftersom jag satt på ”fel ställe” för att känna om det kom vatten eller inte så märkte jag inget med en gång. Åt frukost och reser mig sedan för att ta disken och ut forsar vatten. Egentligen visste jag ju att det var vattnet som kom men vågade inte tro på det eftersom det varit så mycket annat som krånglat under graviditeten. Jag vågade inte tro att det var dags. Så jag ringde mamma som också trodde det var vattnet som gått. Så det var bara att ringa förlossningen. Klockan var ungefär 9.30 då. Vi fick komma in till förlossningen, KSS, för att bekräfta vattenavgång vid 14.00.

Under förmiddagen i väntan på att åka in så började det molvärka i magen. Väl på KSS togs CTG, urinprov och blodtryck samt att de bekräftade att det var en vattenavgång. Jag behövde ju egentligen inte tveka – men man är ju som man är. Blodtrycket var ju såklart högt så de ville inte att vi skulle åka hem så vi blev inlagda, igen. Under kvällen tilltog molvärken som nu kom och gick. Det kändes rejält. Samtidigt ville vi ha något att äta och vi kunde åka ifrån KSS en stund. Vi åkte till ica maxi för att fixa godis inför melodifestivalen och till mcdonalds för att äta. Under tiden gjorde det bara mer ont. Men, såklart, så var värkarna oregelbundna. Kvällen och natten bestod sedan i att handskas med värkarna. Det var inte så lätt. Jag hade ju missat det där med att öva på att andas riktigt. Så det blev mest att jag spände mig och blev trött så allt blev bara värre. Till slut stod jag inte ut. Mitt på natten tog de CTG igen för att se hur barnet mådde och se hur ofta värkarna kom. Men de var oregelbundna. Fick alvedon – ja, ni kan ju gissa hur mycket det hjälpte. Körde med TENS och värme som smärtlindring och sedan hjälpte barnmorskan mig att andas rätt.

Ja, sedan framåt morgonen avtog smärtan och blodtrycket gick ned. Allt kändes lite bättre, men vemodigt för jag anade ju att jag skulle bli hemskickad. Robert hade under natten kunnat sova lite, som tur var, så att han kunde hjälpa mig senare – vilket behövdes. Bara att få ha honom kvar på sjukhuset och att han var nära mig gjorde så väldigt stor nytta – tänk om jag hade fått ligga kvar själv?!?!

Förlossningshistorien...

...är på G. Har suttit och skrivit för mig själv för att bearbeta allt lite. Slutade i 3 sidor lång text och insåg att jag nog inte kan lägga ut den på bloggen. Så en förkortad version ska göras....vet att det är många som väntar ;) men snart så....

I väntan på bröstpumpen....

Ny dag och nya tag. Förra dygnet hade jag sån jäkla huvudvärk och var rädd för att migrän var på G. Men efter att ha druckit flera liter vatten så blev det bättre. Förstår ju att kroppen behöver mer vätska nu när jag ammar - särskilt när det RINNER HELA TIDEN. Verkar som jag fått överta morsans mjölkproduktion ändå. Blir ju jobbigt för Adam med som inte hinner svälja lika snabbt som det rinner. Så nu har jag kontaktat kuvösen på KSS så nu ska jag få en ordentlig bröstpump och flaskor så att jag kan ge lite mjölk till för tidigt födda. 100 kr/litern. Robert som tyckte det var jättebra (det var ju väldigt bra literpris...) tyckte att jag skulle föra traditionen i familjen Knutsson vidare och sälja mjölk så att vi kan köpa en fåtölj/soffa varpå han med en gång kollade på soffor på nätet....va e det för gubbe egentligen? Jag sa att jag tänker göra något själv för mina mjölkpengar....
I varje fall känns det väldigt bra att ge bort mjölk istället för att hälla ut. Förvisso kommer jag stimulera så att det kommer finnas mer mjölk än vad som behövs men att samtidigt veta att små bebisar får ta del av den är för mig en fin tanke!

Här kommer senaste dagens bilder:

Var en sväng till Annie och Ingemar och prickade in deras 53e bröllopsdag. De tyckte att det var extra roligt att Adam 8 dagar var där just då och Ingemar skulle skriva upp detta så att man kunde komma ihåg detta. Gulligt. Stort fikabord och tårta bjöds det på. Fick även standardlunchen - kyckling, biffar, potatis och sås. Biff till barnen (dvs mig och robert) och kyckling till de vuxna.

Roberts kusin kom även över och höll i Adam. Innan så hade vi precis tagit hand om både kiss, bajs och mjölkkalas. Dessa tre varor fanns överallt kändes det som. Ombyte fanns ju till Adam men inte till mig.

Adam och Isa efter tvättning. Sitter/ligger och myser framför kaminen. Adam stortrivdes i värmen.


Ytterligare mys. Isa ska vara där Adam är. Robert är väl inte riktigt nöjd eftersom det blir så hiskeligt varmt med två värmeelement som ska ha varsin filt....

Kladdar som ett par tonåringar....

Ännu en natt har Adam skött sig exemplariskt. Idag tog jag och han en sovmorgon medan Robert åkte in till Volvo med bilen. Vi har en väldigt enveten motorlampa som lyser....
Har insett att det måste vara något hormonellt fel med mig.. I alla år så har jag haft besvär av PMS, migrän och massa annan skit pga hormoner. I slutet av graviditeten slapp jag migränen, så himla skönt. Men nu, när alla frågar om jag fått de där hormonsvängningarna än och om man fått lite baby blues så har jag ju inte fått det. Jag har mått bra. Jag har varit jättepigg. Dessutom så har jag och Robert blivit som två nyfärälskade tonåringar och går å kladdar på varandra mest hela tiden....så nog är det nåt fel...men för mig gör det inget!

Dessutom, en annan positiv sak som hänt. Jag som alltid haft lite komplex för min kropp har nu helvänt i mina tankebanor. Kroppen har fått en helt annan betydelse. Jag gillar min degmage, jag vet ju vad som varit där i och även om jag lär börja promenera och försöka träna för hälsans skull så är jag redan nu så jäkla glad över min kropp med strimor, degmage och bomber till bröst.

En god natts sömn...

...har vi fått inatt med. Robert är väldigt gosig med Adam så han låter honom ligga bredvid honom i sängen och han hade Adam i början av natten. Vid 12-tiden tog jag vid med amning osv. Sedan tänkte jag att han skulle få sova i sin egen säng och det gick hur bra som helst. Så mellan 12 till 7 och med matning 12-4-7 så har han sovit i sängen. Så jag har sovit hur gott som helst inatt. Idag ska jag införskaffa mig en herrpyjamas så det blir lite enklare att knäppa upp på nätterna vid amningen. Är redan bökigt som det är.

Pucko i ny tappning - kom och köp den som vill ha - man kan säga att det runnit till nu det senaste dygnet så extra mjölk finns det gott om! Robert funderar på om det går att skumma mjölken också?!?! =)

Grodan Boll, Adam har benen uppdragna och överallt utom i just bena...tur att det finns gott om plats fortfarande i pyjamasen.

Morbröderna var här och hälsade på igår. Adam trivdes i deras famnar.

Självklart vill Isa vara med och mysa lite..

Ut på promenad. Självklart lyckades jag klä på honom för mycket....

Planeran för dagen

En alldeles ypperlig natt med Adam igen. Ska man våga på att det håller sig så här ett tag? Han har ätit ordentligt var tredje timme, precis samma tider som förra natten och sedan har vi kunnat sova gott alla tre.

Idag hade jag tänkt gå en promenad, men eftersom det är -12 ute så vågar jag mig inte riktigt ut med mina Dolly Parton bröst - mjölkstockning är ju ingen hit. Under eftermiddagen kommer Velanda-folket hit med massa god mat. Emil ska få se Adam för första gången nu. Ikväll tänkte vi ta en tvagning av hela familjen inklusive katt och det är väl både till kattens och Adams förtret...

Första utflykten

Idag har det hänt mycket. Natten har varit bra och Adam har sovit gott på våra bröst och vi har väl bägge två tyckt att det är rätt gott att ha han liggande så för att ha lite koll på honom. Han har mest legat själv på dagarna när vi grejar lite. Men nu har jag iaf kunnat amma honom ordentligt så att han blir nöjd. Har fått ersätta lite med annat men det går framåt iaf.

Som sagt, idag skulle vi ut från huset för första gången. Först skulle vi till BB vård i hemmets mottagning för att bli utskrivna från sjukhusvården men också för att vägning och läkarundersökning. Han såg finfin ut tyckte läkaren. Såklart har han gått ner lite till 3110 g väger han nu men det är ingen fara eftersom han får ersättning nu också. Sedan så for vi till lilla mataffären för att handla lite och sedan till färgaffären. Adam skötte sig exemplariskt hela tiden.

Väl hemma så var det amning på G och nu börjar det hända grejjer med brösten. De börjar mer och mer likna plastisar och mjölken börjar rinna till. Som tur är har jag fått fina grejer från Anna som amningskoppar, bröstvärmare och mjölkpump vilket verkligen har hjälpt mig de här dagarna.

Jag vågade även gå ut en liten promenad idag med barnvagnen. Kändes skönt och vagnen gick bra. Idag kan man säga att jag känt mig oförskämt pigg. Blir nog en helt annan dag imorgon!

Tackar för EDA och amninsnappen

Avundsjuk katt eller...?

Adam snuttar på sin snuttefilt som han fått från sina kära morbröder

Far och son sover gott

Jag har sen i måndags tackat gudarna - eller kanske snarare vetenskapen för EDAn och idag tackar jag dem för ammningsnappen. Ja, det där med ammning var ju ingen lätt sak. Har fått ge ersättning för att skona mina bröst så att de får läka - nu har jag gett mig på det igen. Tur att BB-vård i hemmet finns som kan hjälpa en med ammningen för de är 100 ggr bättre än de på sjukhuset!!!! Det är ju inte lätt när man inte lär sig rätt från början.

Annars är det anpassning efter Adam på hög nivå här. Tredje dygnet är ju här nu så skikandet och hungern har börjat. Men det är såå mysigt med en liten bebis. Speciellt nu när han är lite mer vaken och kollar. Robert är helt underbar också. Stöttar mig med ammningen, tar hand om Adam som om han aldrig gjort något annat. Imorgon ska vi på läkarkontroll och ammningsmottagning så då blir det första utflykten utanför huset. Vi ska vara där redan 9 så vi lär väl få börja tidigt med att göra iordning oss.

Lite mer om förlossning (enl önskemål=) osv kommer senare....

Adam är här

Efter rätt många om och men, feber, tackykardi hos Adam och lite extra övervakning av läkare så kom han ut. Kördes till förlossningen vid 7-tiden i månadags och vid 15.01 tittade en pojke ut. Först trodde vi att det var en Hugo men det visade sig vara en Adam. Nu är det bara vila och anpassning som gäller - åter kommer vid senare tillfälle eller dvs - när det är lättare att sitta upp =oP

Adams klädsel för dagen. Mormors stickade tröja.

Första badet på BB uppskattades inte - sen märkte vi att när han blev kliad på skinkorna lugnade han ner sig....lite roligt.

Robert och Adam på BB.

Adam någon timme gammal.

Uppdatering

Igår gick vattnet på morgonen. Åkte till förlossningen vid två-tiden där de bekräftade vattenavgång men också ett högt blodtryck så istället för att åka hem blev vi inlagda. Under kvällen natten kom värkar igång men oregelbundet. Blodtrycket skönt under natten och även värkarna avtog så vi är nu hemma igen.
Värkarna har satt igång igen men är inte regelbundna så nu är det bara att vänta. Om inget hänt imorgon ska vi in på kontroll imorgon pga infektionsrisken - pga den kollar de inte ens hur mkt öppen jag är. Om ingen bebis kommit på tis morgon blir jag igångsatt så nog är det nära alltid.
Dumt att det är gott att göra barn och ska göra så in i helvete ont att föda....ändå har jag det värsta kvar....

Vattenavgång?!

Ja så knäppte det till i magen lite här och det började rinna något vattenliknande och inte slutar det. Så nu ska vi till förlossningen vid två-tiden. Molvärk har jag haft sen igår kväll men inga riktiga ordentliga värkar. Är det vattnet som gått nu så lär vi ju vara föräldrar inom tre dagar....

Robert har för övrigt ställt sig och ilskeslipar bebisrummet - har han fått hybris?

Ligger och vilar i sängen efter en rätt lång runda på stan. Är helt slut. Som tur är lagar mamma god mat nu så jag slipper tänka på det. Bilder på inköp kommer sedan. Men...jag ligger här och småsurfar lite och hittade en väldigt rolig sida med tuffa barnkläder - mycket rocktema -- och så hittade jag dessa nappar! Det kan ju vara en hint till lillarssons morbröder ;)

http://oiidesign.se/

Morsan har anlänt

Morsan har kommit hit och satt sig själv i arbete. Hon har tagit ner julgardinerna....hrm...ja, vi har liksom inte hunnit det...så nu står hon och stryker nya med lite hjälp av Isa. Isa har förövrigt redan tvångsgosat med morsan som inte är helt nöjd med nakna katter =)

Sen ska hon skjutsa runt mig på stan så att jag får klippa mig och köpa overall till bebisen. Jag hade väl lite i mitt stilla sinne trott att det skulle vara lite mer milt våraktigt när bebisen anländer men det är det ju inte.

Skönt är det iaf att bli lite ompysslad och få lite sällskap.

Nedräkning bebis 10 dagar kvar

Ja, nu är det minsann inte långt kvar. Efter allt som hänt så känns det ännu mer att det kan bli när som nu. Bara det att veta hur stor han är ungefär, veta säkert vad det är för kön, och att han mår bra (förhoppningsvis) gör ju att man känner att det börjar bli verkligt.

Var hos barnmorskan idag med. Urinstickan har ju alltid varit bra men idag var det + lite här och var. Dessutom var det blod som visades och det tyder på att jag börjat öppna mig. Och efter lite vidare undersökningar så har livmodertappen börjat mjukna upp så hon sa det att hon skulle bli väldigt förvånad om jag gick över tiden. Så nu pirrar det i magen lite extra. Farsan har beordrat trappgång och morsan lite kuckelimuckel så att det sätter igång nu.....jaa....haha det kanske är ända gången ens föräldrar "beordrar" sånt!

Även barnmorskan uppfattar det som att det är ett litet barn efter alla mätningar magen. Så nu inser jag ju att 50-storlekar behövs här i garderoben. Som tur är har ungen en väldigt snäll mormor som springer och köper kläder på polarn och pyret - vilket jag också tycker är finfint!

Jag som vill bli lite pigg blir inte det och de där tabletterna gör ju inte att man blir mindre dåsig och snurrig...men jag och katten har det väldigt mysigt här. Hon har ju tidigare upptäckt hur gott det är att åma sig längs skäggstubb. Karlar med skäggstubb får liksom se upp när de kommer innanför dörren här. Men nu har hon även märkt att det är gott att bli pussad på halsen - tror ju inte att hon känner samma sensationer som andra gör vid halspussar - men varje morgon vid frukost kryper hon upp och slänger nacken bakåt och då ska det pussas och hon spinner så man näst intill utvecklar tinnitus.

Har annars ägnat dagen åt att fundera lite över helgen. Är mycket att bearbeta för nu, helt plötsligt, har jag blivit nervös inför förlossningen. Det var jag inte förut. Och detta skyller jag hela den gångna helgen för. Det som ändå var mest jobbigt psykiskt just då var när jag var på BB och skulle våga mig utanför rummets dörr. För så fort jag kom utanför den där dörren stod det en äckligt stolt mamma eller pappa med sin lilla söta unge och hejjade glatt. Det kändes som de ville trycka upp ungen i nyllet på mig bara för att visa sin lilla skapelse. Blodfläckar såg jag överallt - mammorna gick där i sina vita långa tröjor med stora blodfläckar baktill - nice. Men jag vet, det är så. Men just då så ville jag varken se blodfläckar, stolta föräldrar eller bebisar. Jag ville inte höra bebisskrik dag som natt. Tillslut så fick jag ett eget rum längst bort i korridoren där de hade alla kontor. Det var nog min räddning....det är nog stor sannolikhet att jag själv står där sen stolt som fan och vill trycka upp bebisen i varenda människas ansikte....

Sova, sova säng

Ja, det senaste dygnet har jag sovit runt 16 timmar och det behövdes nog. Är fortfarande i ett zombietillstånd men det beror nog på värktabletterna jag behöver ta också. Skönt är det iaf att ha en lika dåsig katt som kamperar ihop med mig. Hon har inte lämnat min sida när jag sovit utan ligger tryggt bredvid. Mysigt med sällskap.

Dagen får fortsätta i vila. Får väl försöka klämma i mig någon semla också. Min kära svärmor kom med ett par igår med. Gulligt!

Huvudvärk, morfin och semlor!

Har börjat vakna lite till liv lite nu. Men har en hel del sömn att ta igen.
Ja, den här helgen blev ju verkligen inte som jag tänkt mig. Ringde till sjukvårdsupplysningen i fredags för att jag hade så ont i bröstryggen och epigastriet och de ville att jag skulle åka till jouren som skickade mig till akuten på KSS som skickade mig till förlossningen. Där hade jag högt blodtryck och äggvita i urinen så helt plötsligt blev jag inlagd på förlossningen - lite snopet. De misstänkte havandeskapsförgiftning. Sen när ryggvärken försvann kom huvudvärk med buller och bång.
Under lördagen blev jag flyttad till BB så efter att ha hört skrikande kvinnor en hel natt utan sömn så kom jag till BB med skrikande bebisar - yeah. Precis vad man vill höra.

Mådde rätt skapligt på lördagen. Alla prover såg skapliga utom några men det var ändå okej - då börja ungen tydligen må dåligt eftersom CTG-kurvorna (hjärtfrekvensen) inte såg så bra ut. Hjärtat klappade på men det var något litet litet avvikande som jag inte förstod mig på. Jag tänkte att en dusch gör nog susen för mig iaf. Upp och rätt så pigg och då sätter huvudvärken igång plus att jag såg suddigt. Då fick jag lite smått panik. Inte blev det bättre och blodtrycket steg. Så de körde mig ner till förlossningen igen och sa att de skulle sätta igång mig. Men sen så såg alla prover bra ut och blodtrycket var högt men höjdes inget mer så ingen bebis blev det. Planen var att jag skulle få sova. Så efter att ha gett mig morfin, lugnande och en sömntablett dåsade jag i tre timmar ungefär innan huvudvärken satte igång igen och jag fick ytterligare lite starka fina läkemedel i mig.

Ja, sen stabiliserade sig allt. Jag ville bara hem efter allt velande för läkarna visste inte alls vad dom skulle göra och det blev konsulter hit och dit med andra läkare. Så igår kväll efter att jag fått en bra ctg-kurva, fint ultraljud och bra prover så fick jag komma hem. Skönt.

Så nu är det vila och mat som gäller. Ska på kontroller nu på torsdag och sedan på måndag.
Robert har fyllt kylen med massa goda saker semlor, delikatess yoghurt, vindruvor och massa annat gott som jag gillar. Han har varit min klippa i helgen som jag klamrat mig fast vid. Han sa det att när jag väl somnade på lördagsnatten och snarkade så blev han glad - och det är nog första gången han blir glad för att någon snarkar =)

Hemma igen

Blir ett snabbt inlägg - återkommer imorgon efter lite mer vila.

Är iaf hemkommen efter att ha blivit inlagd för havandeskapsförgiftning i fredags kväll - inte alls vad jag sökte för egentligen. Så nu har jag blivit körd mellan BB och förlossningen omvartannat och fått diverse mindre trevliga erfarenheter. Ena stunden skulle jag förlösas andra stunden inte. Lite svårt att hänga med känslomässigt. Nu är jag ordinerad vila och mat (eftersom jag ätit dåligt) och vidare kontroller på spec mödravården. Idag gjordes ytterligare ultraljud där allt såg fint ut för pojken (både jag och läkaren såg en snopp - igen) och han beräknas väga 2500g. Hoppa han lägger på sig lite innan den 15e om han behagar komma då om inget annat händer innan.

Tack för alla små meddelanden på mobilen och mamma fb, det värmer mycket!