Tiden efteråt:
Under hela förlossningen sa vi att det var en Hugo, det kändes precis som det. När pojken sedan kom ut så kändes det jättekonstigt att säga Hugo. Så därför efter födelsedagsfikat så bestämde vi oss för Adam, vilket kändes hur rätt som helst.
Fikat var hur gott som helst eftersom jag inte ätit något sen söndagsnattens banan som Robert med nöd och näppe fick i mig. Det visade sig också att jag hade feber och man var då rädd för att Adam skulle få någon bakterieinfektion eftersom den risken finns när vattnet gått så som det gjorde. Så det var täta kontroller av andningsfrekvens och temp av honom. Adam hade något förhöjd temp precis efter förlossningen men sedan mådde han hur bra som helst! Det var inga problem alls. Det var verkligen skönt eftersom det varit som det varit.
Vi fick sedan åka upp till BB där vi efter en dag tjatade till oss att få komma hem. Egentligen vill de att man ska stanna kvar två dygn när det varit risk för infektion. Men eftersom Adam ändå mådde bra så fick vi åka hem efter ett dygn.
De första dagarna var omtumlande. Eftersom jag hade det så jobbigt med amningen pga söndertrasade bröstvårtor var det svårt att känna alla dessa fantastiska känslor som jag känner nu – jag behövde tid till att lära känna denna nya lilla människa utan att det gjorde så jäkla ont. Så beslutet att ge honom mjölkersättning första dygnen var en räddning känslomässigt för mig. Nu har ju mjölken minsann runnit till så nu är det ju inga problem med amningen. Men det är ett råd jag ger till alla. Amma inte hela första natten utan bara korta perioder. Och får ni såriga bröstvårtor så är amningsnappen den bästa uppfinningen efter glödlampan (enl elin och jag kan inte annat än hålla med)
Nu har vi snabbt kommit in i rutiner och Adam är lugn och fin. Han sover gott om nätterna och vi är inte trötta – ja inte så som andra pratat om. Lite småseg men det är skönt att ta det lugnt om dagarna också. Skriknätterna kommer nog till oss också….men en lugn start som det varit är jag väldigt tacksam över.
onsdag 17 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Å jag blir helt tårögd. Va fantastikt det är med förlossningar å ingen är den andra lik. Jobbigt för er att det tog sådan tid. Min lilla Alice hade så bråttom att nästa gång hinner jag väl inte ens in. Njut att tiden för den går såååå fort! Själv ska jag snart börja jobba igen.
Ha de fint!
KRAM från Emma Rigland
Ja helt otroligt hur olika det kan vara!! Jobbigt att det var så långdraget innan det satte fart bara, verkar vara så när det börjar med vattenavgång.:/
Själv hade jag ju "bara" värkar 11 timmar sammanlagt, nackdelen var ju att jag inte hann få någon bedövning mer än lustgasen, men nu efteråt kan jag inte minnas så mycket smärta, men jag kommer ihåg att jag efter några krsytvärkar vägrade att krysta nå mer bara för att det gjorde så jädrans ont, det kan du fatta hur länge det funkade.:) Haha ja mycket tok fick man för sig!! Men en helt otroligt mäktig upplevelse eller hur? Tycker nästan synd om de som förlöses med kejsarsnitt som inte får uppleva känslan av att efteråt få ligga med bebisen på magen, best feeling ever!!:)
Skicka en kommentar