Jag som vill bli lite pigg blir inte det och de där tabletterna gör ju inte att man blir mindre dåsig och snurrig...men jag och katten har det väldigt mysigt här. Hon har ju tidigare upptäckt hur gott det är att åma sig längs skäggstubb. Karlar med skäggstubb får liksom se upp när de kommer innanför dörren här. Men nu har hon även märkt att det är gott att bli pussad på halsen - tror ju inte att hon känner samma sensationer som andra gör vid halspussar - men varje morgon vid frukost kryper hon upp och slänger nacken bakåt och då ska det pussas och hon spinner så man näst intill utvecklar tinnitus.

Har annars ägnat dagen åt att fundera lite över helgen. Är mycket att bearbeta för nu, helt plötsligt, har jag blivit nervös inför förlossningen. Det var jag inte förut. Och detta skyller jag hela den gångna helgen för. Det som ändå var mest jobbigt psykiskt just då var när jag var på BB och skulle våga mig utanför rummets dörr. För så fort jag kom utanför den där dörren stod det en äckligt stolt mamma eller pappa med sin lilla söta unge och hejjade glatt. Det kändes som de ville trycka upp ungen i nyllet på mig bara för att visa sin lilla skapelse. Blodfläckar såg jag överallt - mammorna gick där i sina vita långa tröjor med stora blodfläckar baktill - nice. Men jag vet, det är så. Men just då så ville jag varken se blodfläckar, stolta föräldrar eller bebisar. Jag ville inte höra bebisskrik dag som natt. Tillslut så fick jag ett eget rum längst bort i korridoren där de hade alla kontor. Det var nog min räddning....det är nog stor sannolikhet att jag själv står där sen stolt som fan och vill trycka upp bebisen i varenda människas ansikte....