The busstop from hell

Knappt jag orkar skriva något mer idag. Ligger redan i sängen och småsusar samtidigt som jag försöker hindra äckelkänslorna mot de ostbågar Robert klämmer i sig. Det jag tänkte berätta om är den busskur som jag fått stå i nu de senaste dagarna då det regnat. Kuren finns vid 44an och bussen tar mig till trollhättan. Det finns en precis likadan kur precis mitt emot. Men en sak skiljer dem åt. Den busskur jag tvingas stå i verkar vara lagd med en förbannelse. För i den finns spindlar med rätt så korta ben men kroppar stora som tio- och femkronorsmynt och är väldigt feta. De hänger där och dinglar i sina nät och nästan hotar mig. Det känns som att, om jag inte står riktigt stilla så hoppar de ner på mig. Och väskan måste vara stängd, för annars kan de ju hoppa ner där i, bygga bo och sedan kan de invadera mig när jag minst anar det.

Men, det finns inte bara spindlar i denna busskur. Det finns stora sniglar. Inte sådana där svarta slemmiga saker som brukar komma fram med regnet och daggen utan sådana sniglar med hus på. Men detta är inte de små sniglarna med hos som man kanske skulle våga plocka upp. Nej, detta är sniglar med hus stora som vitlökar och kroppar som är så grova så att man ser varenda lien buktning. Man ser hur de rör sig så där äckligt och slemmigt. Saken är den att det finns inte bara en sån stor snigel utan kanske fem. Detta får mig att stå ännu mer stilla. Jag måste hela tiden se vart de befinner sig så att de inte kommer mot mitt håll. Tänk om de skulle börja slemma sig upp på mig?!

Så varje morgon har jag haft ett sjå i denna busskur med att stå stilla och hålla koll på alla hot som kommer både uppifrån och nedifrån. Det är inte lätt kan jag lova.

Så, nu när jag berättat om busskuren från hell så ska jag lägga mig och sussa.
Godnatt

Ps Jag skulle ta fram en bild på de där sniglarna men bilderna var så äckliga så jag kunde faen inte med Ds