Adam har minsann blivit en klängapa - jag kan lägga honom ner sovandes - efter 10 minuter gallskriker han. Det värsta är väl att just för tillfället blir han tyst snabbast när han kommer i min famn vilket är väldigt frustrerande både för mig och Robert, både jag och robert försöker stå ut med att han skriker - men det gör ju så ont i hjärtat på en. Mest frustrerande är det väl för robert som får uppleva allt skrik när Adam är i hans famn. Men vi ska försöka idag igen. Adam kan ju inte alltid vara i min famn! Han behöver ju vara hos sin pappa också. Det kommer väl perioder han inte alls vill vara hos mig också.
Idag, trots skrik de få tillfällen jag varit tvungen att lägga ner Adam, så har jag kunnat avklara en hel del samtal. Nu ska jag, idag eller imorgon, skriva in mig på en körskola och köpa teoriböckerna. Nu SKA jag ta körkort. Jag MÅSTE. Det finns inte att jag inte ska ta det. Har kollat upp så att Robert fortfarande kan vara min handledare utan att gå en sån där kurs som man måste göra nu och det var han. Så nu ska bara papprena in till transportstyrelsen.
Annars hoppas jag att kvällen blir lugn. Adam ska idag få inviga det "riktiga" badkaret med Robert har jag bestämt. Då ska jag passa på att plocka lite här hemma.
tisdag 16 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Oj vad jobbigt! Alice är ju otroligt lätt så att hon trivs vart man än lägger henne, förutom på mage på golvet då. :)Fast det är ju så ibörjan att de har ett otroligt behov av närhet, fast det är ju inte så konstigt med tanke på vart de varit!
Skicka en kommentar