Äntligen fredag!

Äntligen fredag och äntligen kommer jag få en hel natts sömn. Men inatt så var Adam nog väldigt trött efter gårdagens gnyende. Han gnydde och skrek så fort jag satte mig ned eller la honom ned för den delen också. Så jag gick här och vaggade på honom i timmar under eftermiddagen kändes det som.
Han fick ändå (även om det gör ont i hjärtat på en) ligga och skrika lite själv. Jag måste ju få äta och gå på toa om jag ska kunna ta hand om honom också! Robert var och jobbade hela kvällen så vi var helt allena. Så vid 19 - tiden bestämde jag mig för att vi skulle gå och lägga oss. Adam somnade helt plötsligt och sov i hela 6 timmar. Ingen var gladare än jag. Så natten var en fröjd! Iof är det inte nätterna som är jobbigast. Egentligen är det det att jag måste lära mig ta dag för dag för ingen annan dag är den andre lik - inte i Adams värld. Men, allt det "jobbiga" försvinner när han helt plötsligt ler mot en eller när man ligger och snusar på honom!