Kan jag få lov att bli lite trött...

...på att min kropp jämt ska smärta och ställa till med bråk?! Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag tycker inte synd om mig själv, kanske ibland, men inte ofta. Men jag är trött på att kroppen jämt ska streta emot.

Ända sen mitt tryne tittade ut för första gången en vinterdag så har det jämt varit något. Ja, jag satt och tänkte tillbaka på mina 24 år. När jag var liten så va det mina urinvägar och öron som inte funkade. Eller värkte. Lite senare upp mot min tonårstid så kom reumatismen med pompa och ståt. Och som ett brev på posten kom även migränen.

Nu när jag är fri från reumatismen så är det fortfarande migränen som biter ifrån. Inte nog med det så är jag jävligt känslig mot hormoner har för jävlig PMS och har tampats med vestibulit hit och dit och torra slemhinnor, som tacksamt nog är bättre. Vestibuliten är något som egentligen borde uppmärksammas mer för jag tror det är många unga kvinnor och kvinnor som lider av detta i hemlighet.

Och nu, mina vänner så har mitt ena öga svullnat upp från ingenstans. Och vet ni vad de TROR att det kan bero på. Struma?!?!?! Så nu har jag suttit på den där jävla vårdcentralen för hundrade gången och tagit massa jäkla prover och funderat över vad min kropp vill igentligen?
På fredag får jag domen. Jag får väl be till alla friskhetsgudar att det inte är något och att kroppen spelar ett litet spratt med mig, som vanligt.