Vad skulle livet vara utan vänskap. Enligt mig är vänskap något som kan finnas i olika relationer. Såklart till vänner men vänskap finns för mig i min familj. Det senaste har jag fått uppleva vänskap i flera olika former inte minst från de personer som nu kommit att bli mina nya vänner. Jag måste få delge det som jag erfarit de senaste veckorna som fått mig att "hajja" till. Jag har lär och har lärt mig uppskatta nya saker och insett hur otroligt goda människor kan vara.

Jag vill börja med min kära mamma. Hon har ringt till mig varje dag när jag varit här i Halmstad. Hon har upptäckt min blogg och lärt sig skriva kommentarer - coolt tycker jag!

Robert som precis som min mamma är min stöttepelare i livet. Han har stöttat mig i alla beslut vad gäller flytten till Halmstad och ger mig den frihet som alla behöver. Han tycker det är roligt att jag får vara med om det jag får vara med om. Idag, fick jag en plötslig impuls att bara åka hem för att jag saknade honom och Isa så fruktansvärt mycket. Jag ringde till honom och sa att - Nu kommer jag hem! Svaret jag fick var - men älsklig, du har ju föreläsning imorgon. Jag saknar dig också men du behöver ju sköta skolan och nu är det bara en dag kvar tills du kommer hem. Stanna nu kvar så ses vi imorgon. - Det var precis vad jag behövde höra och precis den stöttning jag behövde.

Hanin och Honey som är de två tjejjer jag kommit närmast här i Halmstad. Två enastående tjejjer som är självständiga och som verkligen kan släppa loss. Jag känner mig trygg med dem. Igår vad jag på bio med dem och hade sån jäkla skoskav. När vi gick hem så frågade Hanin vilken skostorlek jag hade för om vi hade haft samma så kunde vi bytt skor. Så himla omtänksamt!

Ja, vänskap för mig är stöttning, acceptans, omtanke och trygghet. Dessa människor ger mig detta just nu och det är jag glad för!

En rolig serieruta jag hittade: