Mitt dilemma

Jag har en förmåga att älta sönder saker. Det är väl mitt dilemma här i livet. Jag går runt och tänker, tänker och tänker tillslut ältar jag så att tanken som fanns från första början är splittrad i tusen bitar till nya frågeställningar. I och med allt ältande så kommer naturligtvis ångesten och sömnlösheten. De saker jag ältar mest över är min kropp och alla de relationer jag har med folk, främst till det motsatta könet. Sedan om det är något extra som ska hända ja då slår jag bakut. Som nu tillexempel. Jag ska här i dagarna få reda på om jag verkligen kommer in i halmstad. Jag är just nu sönderältad. Vad gör jag om jag inte kommer in. Vad gör jag om jag kommer in, vad behöver jag planera då. Just nu sover jag inte alls trots diverse sömnpiller och antidepressiva medel som har förskrivits till mig. Snacka om att jag blir väldigt trött på mig själv.

Mitt sätt att hantera min ångest är att planera, att ha kontroll över vad som ska hända. När jag inte har den kontrollen, ja det är då allt brister som det här med halmstad. Jag kan inte ha kontroll över när jag får reda på när jag kommer in eller Om jag kommer in.
Robert är nog den person som sett mig helt nedbruten. När jag tappar kontrollen, ja det kan vara en sån simpel sak att vi ska åka någonstans och det är något som inte alls stämmer överens med min plan i mitt huvud ja då kommer nog emma-monstret fram i mig. Sitter jag inte ner och grinar så skriker jag.

Men, jag måste erkänna, Robert är den som fått mig att släppa på mina spärrar. Jag kan lite lättare nu ta dagen som den kommer utan att planera sönder den.

Ja, nu sitter jag iaf och klicka typ var 5e minut på studera för att se om beskedet om antagning har kommit. *suck*