Nedräkningen 62 dagar kvar

Ja nu går jag in i en ny vecka av graviditeten. har gått hela 31 veckor och går nu in i vecka 32 av 40. Både jag och magen växer för fullt och det känns. Idag är det faktiskt exakt två månader kvar eftersom 15e februari inträffar en måndag. Såklart kan ungen välja att komma både tidigare och senare.....

Har börjat läsa boken Att föda av Gudrun Abascal som är barnmorska. Den verkar väldigt bra med mycket praktiska råd för både mig och Robert. Min största utmaning blir väl just att släppa kontrollen och bara låta allt ske. Men bara att jag vet om det gör det nog lättare.

Det finns inte så mycket mer nytt att berätta om bebisen. Barnmorskebesök inträffar nästa vecka och då ska det bli intressant att se hur mycket magen växt. Sist hade magen växt 3 cm på 2,5 vecka.

Eeenergi var det här

Undrar var all min energi helt plötsligt kommer ifrån. Kan det vara de små järntabletterna som jag börjat med igen?! Kan tror det. Hade ju blodvärde under 100 när var utan förut så nog kan det bero på det....
Men, jag har så svårt att gå på en "mellantakt" när jag väl får energi. Nä, då ska allt hända på en gång. Tvätten ska vara färdig, alla muffins ska vara gjorda inför nästa söndag, allt ska helst göras på en gång dessutom samtidigt som jag lyssnar på ljudbok eller pratar i telefon. Till och med Robert kom och sa till mig att inte göra för mycket så att jag blir sådär trött och får värk igen....så jag försökte....det gick väl i 30 minuter kanske....
Fast det är klart...kroppen säger ifrån....ryggen och lederna gör sig gladeligen påminda.

Nu ska jag försöka få ur min äkta man ur soffan och krigets värld (tv-spel) och inta sängen för lite parlament-tittande.

Söndag och lucia. Känns inte riktigt av att det är lucia idag men jag har iaf haft en riktig supermysig helg känns det som, än så länge. Robert har varit lite hängig - och vad är mysigt med det kanske man kan undra då?! Jo, annars så har han energi till multum och ska hela tiden fixa och ordna. Kan inte sitta still. Men den här helgen har han suttit ner!!! Så vi har tillbringar mycket tid sittandes och mysandes under en filt i soffa. Ätit god mat och så självklart godis.

Bara för att robert har tagit det lungt så fick jag ju energi helt plötsligt igår. Bakade lite inför kalaset. Istället för tårta så tänkte jag göra massa cupcakes. Då kan jag ju göra alla muffins innan och frysa in så blir det inte så mycket jobb på samma gång. Så igår blev det 26 chokladmuffins.

Sedan så gjorde jag oxfilé provencale på mitt egna vis. Slängde på körsbärstomater och stekte upp haricon vear med champinjoner och slängde över gratängen och så massor av vitlökssmör, gott!!!

Förberedelserna påbörjade

Jo, förberedelserna för bebisens ankomst är ju påbörjade sen länge men nu har vi äntligen börjat med rummet som jag berättat förut. Nu är den vägg som en gång stod där borta och golvet är borta det med. Idag var vi och slängde massor på soptippen av det vi rivit ned (eller hrm...robert rivit ner) och köpte gipsskivor som vi ska sätta på väggarna. Men jag inser nog att jag får ta det lite lugnt med tunga lyft för fasen vilka förvärkar jag fick, ont gjorde det också och det slutade inte heller utan höll på i några timmar. Vad jag vet ska inte förvärkar göra så ont...

Vi har bestämt oss för att rummet ska få varma färger. Kan ju ofta bli kalla färger när man ska välja färger för ett typiskt "pojk"-rum. Så det lutar väl åt beige-hållet. Sedan så kan man ju skojja till det så att det blir mer barnaktigt med gardiner och prylar.

Ja , nu är då fredag här, igen. Veckorna går ändå skapligt fort. Igår bad jag robert påminna mig, minst en gång om dagen, att det faktiskt inte är så långt till ungen kommer ut. Jag fattar inte att man kan längta efter en smärtsam förlossning - men fan vad jag gör det. Men på måndag går jag in i vecka 32 så det går ju framåt iaf!

Igår så va jag och handlade själv under sämsta tiden på dagen när alla andra handlade. Robert kom såklart och hämtade mig med alla påsar. Men när en osmidig elefant hägrar i affären så är det nog ingen rolig syn. Jag nådde inte vissa saker i frysdisken, folk stog i vägen så att inte ens jag (vagnen är en sak) kom förbi och när man säger "ursäkta" så att man kan komma förbi så kollar de surt på en sedan får de syn på magen och man får en sån där äckligt förstående (elller nåt) blick och så är allt helt plötsligt okej.
Sen när jag skulle ringa robert så hade han glömt telefonen. Hormonerna, vi kan säga alla grinhormoner, som ofta rusar i kroppen på mig fick hybris. Herregud, han svarar inte, jag kunde ju lika gärna ligga med en unge på väg. Och så kom alla bebistankar och robert svarade fan inte. Så jag var i upplösningstillstånd när han 15 min senare dök upp och jag tyckte han varit borta i en evighet.....är man inte helt knäpp?? 15 minuter utan svar och man är.......ja...ni fattar.

Iaf, fredag va det och städning står på schemat. Oxfilé köpte jag faktiskt igår så det ska bli ngt riktigt gott ikväll!

Föräldrautbildning och nojjkalas...

...ja det var vad dagen bestod av igår. Jag har gått och varit rejält orolig eftersom bebisen inte riktigt rört sig lika kraftfullt och intensivt det senaste. Jag vet ju att det blir mindre plats men rörelserna hade blivit så mycket svagare. Ringde barnmorskan mest för att få min oro stillad över telefon men hon ville ändå att jag skulle komma in så att vi kunde mäta magen och lyssna på hjärtat. Allt var såklart bra. Har vuxit 3 cm på två veckor så det är klart att både jag och bebisen växer så det knakar. Men jag inser värdet av att ha en bra barnmorska. Hon sa innan vi gick att du behöver absolut inte känna att detta var ett onödigt besök. Hon blev orolig hon med sa hon.

Efter barnmorskan var det första träffen med alla föräldrar som väntar barn mellan 10-18 februari. Vi är 6 par och bebisarna, om det kommer i tid, som de antagligen inte kommer göra, kommer väldigt tätt. Kändes som en bra grupp och vi "mammor" började prata rätt snabbt och lätt när vi delades upp i mamma och pappa grupper.

Efter all oro och spänningar som varit under dagen så var jag helt slut när jag kom hem igår kväll. La mig i sängen och småsov fram till Bonde söker fru. Sicket program, sicken bonde den där rödhårige är. När en av kvinnorna säger "Jag trivs i ditt sällskap" så svara (ursäkta uttrycket) gubbfan "ja, det verkar vara några som gör det". Varför inte bara säga Tack, eller Vad trevligt. Han verkar vara expert på att komma på sådana svar har jag märkt. Vet ni vad det värsta är att han uppsökte mina drömmar inatt. Jag drömde att han stylades om och var med i en actionrulle.....helt otroligt!

Tålamod är en dygd

Som jag skrev imorse vaknade jag pigg. Och det är vad jag varit idag. Piggheten hölls uppe av en liten tupplur under eftermiddagen. Så idag har jag orkat fixa och dona här hemma, promenerat lite och dessutom tagit tag i skolböckerna. Jag har inte ens kollat åt dem nu under några veckor men eftersom jag ska göra färdigt teorin innan bebisen kommer så kan det väl vara bra att ta tag i det.

På bebisfronten så är jag fortfarande otålig. Nu har flera som jag känner till som varit/är gravida gått över tiden lääänge och det är ju liksom inte det man vill. Men jag ska inte hänga upp mig på det nu....jag vet ju inte alls hur det blir för mig. Imorgon börjar fööräldrautbildningen på mvc och det ska bli intressant och se om man känner igen någon i gruppen. Ska vara 7 st par. Känns som att detta kommer perfekt i tid innan man blir för otålig och rastlös.