Om nätterna

äter Adam fortfarande - eller hur man nu ska beskriva det. Det här med att äta på natten när barn är äldre en ett halvår diskuteras innerligt för och emot på olika forum här på nätet.
Jag har ett tag avundats de föräldrar som har barn som sover igenom en hel natt. Jag vill också att Adam ska sova en hel natt igenom. Iof äter han bara 1 gång - är han lite grinig 2 gånger. Egentligen är det väl inte så jobbigt heller. Han somnar ju om med en gång - men inte jag. Så, jag har ett tag grunnat på hur jag ska lösa detta. Fortsätta att låta honom äta - han kan ju behöva det - eller så har det bara blivit en vana - menar andra. Så jag ringde till BVC. Kände mig jättedum som frågade eftersom jag kände mig så förbannat egoistisk. Vet ni vad hon på BVC frågade - han Adam något eget rum han kan sova i? Jag fick en klump i magen och kände att separationsångesten kom med en gång - det är väl Adam som ska ha separationsångest nu?!?

I alla fall. Hon menade på det att barn vaknar till varje timme. Sover de nära föräldrarna kan de störas av att man rör sig. Om han vaknar i sitt egna rum kan han somna om i lugn och ro. Skriker Adam ska jag ge några munnar vatten till att börja med.

Funderade på vilken "Emma" som skulle vinna. Den egoistiska som vill sova och inte ligga vaken några timmar varje natt eller den Emma som huschar och puschar (vilket kanske inte heller är bra alla gånger). MEN nu har jag flyttat in Adams säng i hans egna rum. Hur ska detta gå?! Vet ni, min oro beror nog mer på min ångest än Adams - om han nu har någon....Vi får iaf prova detta. Vi får se hur trött jag är imorgon.